Inuti huvuddelen av däcktrycksmätaren finns en mycket lufttät kolv som rör sig i ett mycket slätväggigt rör. Kolven är placerad i ena änden av röret, medan en plugg sitter i den andra. En tryckfjäder förbinder kolven och pluggen och tjänar till att trycka kolven mot rörets vänstra sida.
När mätaren trycks på ventilskaftet rusar tryckluft från däcket in i mätaren och trycker kolven åt höger. Sträckan kolven färdas motsvarar däcktrycket; tryckluften trycker kolven åt höger, medan fjädern trycker tillbaka den åt vänster. När mätaren tas bort från ventilskaftet stoppas flödet av tryckluft och fjädern återför kolven omedelbart till vänster. Den vänstra änden av mätaren har en försänkt, kulformad beslag designad för att ansluta till däckets ventilskaft. När man tittar in i denna öppning avslöjas en gummitätning och en liten, fast stift. Gummitätningen pressar mot kanten på ventilskaftet för att förhindra luftläckage under mätningen, medan den fasta tappen trycker ned ventilkärnan, vilket tillåter luft att komma in i mätaren. Luft strömmar runt stiftet, passerar genom den försänkta delen av beslaget och kommer in i kolvkammaren.
Inuti röret används en kalibreringsstav för att visa tryckavläsningen. Denna stav sitter ovanför kolven men är inte fäst vid den; istället ansluts den till kontakten. När kolven rör sig åt höger trycker den kalibreringsstången med sig. När trycket släpps, återgår kolven till vänster, men kalibreringsstaven förblir vid sin punkt för maximal förskjutning, vilket gör att tryckavläsningen kan observeras.
